Första dagarna med Vincent

Många man pratar med vill bara hem efter förlossningen, men både jag och Dennis ville stanna kvar tills vi kände att vi blivit säkra på vår sak och fått svar på alla våra frågor. Jag ville också fått igång amningen vilket sätter igång efter 3-5 dar.
Vi fick ett familjerum vilket va helt underbart. Att ha Dennis där ett dygn efteråt kändes tryggt. Speciellt eftersom jag inte kunde göra så mycke efter min svimning. Va rejält yr nästa dag oxå. Han fick serva mig med mat och göra blöjbyten. Tyvärr fick han inte stanna över natten till söndag eftersom dom behövde sängen men på söndag eftermiddag när vi åkte hem hade de fortfarande inte kommit nån till sängen bredvid.

På lördagen kände jag mig mycket bättre och försökte röra på mig lite mer. Vanka omkring va väll snarare vad man gjorde :P
Fick faktiskt vanka en längre promenad ända ner till röntgen. En av barnmorskorna tyckte att Vincent va lite för svullen på huvudet och ville att barnläkarn skulle kolla på de. Han trodde att de antingen va de för att Vincent hade legat fixerat länge eller att skallbenet inte läkt ihop och va mjukare vilket kunde ta lång tid att läka och resultera i gåhjälm när han blev äldre. De va hemskt att se hur läkarn tryckte på hans ömma huvud och Vincent bara skrek för de gjorde ont :( vi tyckte att läkarn tryckte lite för mycke och att han verkade lite virrig. Men de va ju bra att dom kolla upp de och va noggranna för säkerhetsskull Därför fick vi en akut tid till röntgen för att kolla upp skallen.
FY va hemskt de va att se sin 1 1/2 dagars son ligga under denna apparat medan Dennis stod och höll hans huvud blixtstilla. Detta va ju ingenting eftersom han va frisk men de fick en att tänka på alla föräldrar till sjuka barn och hur starka dom måste va.
Röntgen visade ingenting och redan på kvällen hade svullnaden gått ner. Barnmorskan som upptäckt svullnaden bad om ursäkt senare när vi checkade ut för att hon gjort oss så oroliga för ingenting och sa att även hon tyckte att läkarn bettet sig illa när vi va där. Hon hade faktiskt skällt ut honom vilket vi tyckte va bra :)
Personalen på bb va fantastiska (förutom tanterna på nattskiftet som vi som tur va inte behövde se så mycke av) och speciellt 3 st utmärkte sig. Hade gråten i halsen när vi checkade ut för jag ville inte lämna dom.
På lördag kväll sa både jag och Dennis att om bara amningen kommit igång och allt såg bra ut på de sista testerna som skulle göras på söndagen så kände vi att vi va redo att åka hem.
Natten till söndag ammade jag nästan konstant från 21 till 4 på morgonen. Dels för att få igång den riktiga mjölken och dels för att Vincent inte ville sova. Konstigt nog vakna jag självmant efter 6 med bara 2 timmars sömn och kunde inte somna om. Vincent sov en timme till.
Och amningen hade vi fått igång under natten. Kändes som jag opererat in två enorma stenar i brösten. Dom värkte och va gigantiska! Som sagt så va de hemskt att lämna tryggheten på bb även fast att jag ville hem.

Så här ser de ut när man suger på tummen :P